Brighton

Igår ringde min mobil-väckarklocka, ni vet den som kan ge folk hjärtinfarkter, tidigt. Eller ja, inte jättetidigt, men strax innan sju iaf. Det var bara att stiga upp, klä på sig kläder, smörja in ansiktet med solkräm och äta frukost. När barnen också var påklädda och matade, väskorna var packade och alla tänder borsta packade vi in oss in den lilla bilen. Men det gick bra, vi fick precis plats och Asma var peppad. En timme senare, klockan nio, var vi i Brighton. Asma var stolt över sig själv, det var första gången hon körde så långt. Vi promenerade ett tag och kom till slut fram till den nya piren. Vi skulle träffa Asmas kompis och ringde därför henne för att fråga var vi skulle träffas. Vi gick naturligtvis fel, typ 30 minuter åt fel håll fel... Ja ja, det löste sig.

Efter att vi träffat Sonia, hennes partner Jay, Sonias son och hennes två systerdöttrar så gick vi tillbaka hela vägen till den nya piren. Vi åt lunch där, fish & chips, på riktigt... Det blåste som fan och det blev kallt som bara den.

Efter det åkte vi ett par åkturer, jag och Sami åkte radiobilar, själva. Och dessutom fick Sami inte köra för han var för kort. Japp, så där körde jag runt. På en minimal bana. Helt själv. Det kostade 6 pund. Jao, vansinne...

Efter molnig värme, sockervadd och glass till barnen gjorde vi oss redo för att gå till stranden så att barnen kunde bada på stenarna. Men vi kom inte så långt för precis utanför stod Elvis och sjöng, i läderdräkten från -68 och allt. Med sig hade han fyra Las Vegas Show Girls. Så Sami stannade för att titta på flickorna som dansade i string medan Rania skakade loss till Elvis-låtar...

Efter en stund gick vi ner till vattnet, som var kallt, så att barnen fick bada av sig lite. Innan vi gick tillbaka mot bilen köpte vi munkar. Herregud så goda de var, fortfarande så varma att man inte kunde hålla i dem utan att bränna sig. Mmm. Bilturen hem tog lite längre tid pga att trafiken var lite värre på eftermiddagen. Vi var hemma vid fem-tiden och vid det laget var hela min vänstra sida sönderbränd. Armen var värst, ni vet hur jag kan se ut, men ansiktet samt höger arm har också fått färg. Jag tänkte nämligen att det inte skulle vara så soligt... HAHA. Jag upptäckte även i morse att vänster fot har fått färg, fast mitt i det röda är ett vitt kors, höhö, jag hade mina vita Skechers på mig, vilket också ledde till en blåsa på stortån, rätt så nära mitt ärr jag fick på studenten. Så min vänstra fot är som ni kan förstå mycket tjusig nu :)

Det var en mycket trevlig dag faktiskt. Det hände mycket och jag fick uppleva en ny stad vilket alltid är kul. Bilder kommer senare, måste sortera och minska dem först.