Shoppingtur i Wimbledon

Både idag och igår har det varit väldigt lugnt. Inget stim och inte för mycket flängande med barn.

Eftersom att Andrew har semester på fredagar och måndagar så passade Asma på att ta en barn-fri dag igår så hon stack tidigt på morgonen. Efter att jag och barnen ätit frukost, klätt på oss och lagt några pussel så tog Andrew med sig Sami till Sutton. Vädret var lite halvkast, det hade regnat på natten så allt ute var blött så jag visste inte riktigt vad jag och Rania skulle hitta på. Det kändes inte så lämpligt att leka ute eftersom att ungen inte äger ordentliga regnkläder, men samtidigt behövde hon komma ut lite. Jag har nämligen märkt att hon faktiskt fortfarande måste sova en stund mitt på dagen för att orka vara vaken till längre än fyra fem. För hon slocknar seriöst vid middagsbordet annars, det spelar ingen roll hur mycket man petar, pratar och sjunger med henne :O Och för att hon ska kunna somna mitt på dagen måste hon gjort något på förmiddagen för att bli trött, vilket kanske säger sig själv... Men till slut kom jag fram till att vi kunde gå till parken ändå, hon kunde ju bada i plaskpoolen. Jag packade en väska med dricka, badkläder, extrakläder, en handduk och en bok till mig själv. Vi klädde på oss och traskade bort till parken, som var helt tom...? Inte en människa syntes till. Jaja, tänkte jag, hon kan ju leka själv idag. Men när vi kommer bort till plaskpoolen är den helt tom, de har alltså inte fyllt den bara för att det var lite gråa moln på himlen. Och det är klart, om inga människor är ute under en sån dag, varför ska de då underhålla en pool?

Det slutade i alla fall med att vi gick tillbaka hem kort efter, vi var faktiskt hemma redan elva. Jag gick upp för att lägga tillbaka hennes kläder i byrån och för att gå på toaletten. När jag ett par minuter senare kommer ner ser jag inte ungen någon stans. Det är helt tyst. Konstigt... Jag kollar in i vardagsrummet igen, denna gång mer noggrant. Och gissa vad jag ser? Japp, en sovande 3-åring hopkurad i hörnet av soffan, haha. Så jag satte mig med min dator en stund, läste i min bok lite. Tittade på klockan, fortsatte en stund till. När klockan började närma sig tolv tänkte jag att hon nog skulle vakna när som helst, men inte. Klockan ett fick jag väcka henne för att äta lite lunch. Vi åt, lekte sen en stund i lekhuset, lyssnade på musik. Så det var väldigt lugnt och stillsamt hela kvällen.

Imorse åkte hela familjen till Luton för att hälsa på Asma's kompis. Jag var medbjuden men valde faktiskt att stanna hemma. Kände att det faktiskt kunde vara skönt, och det har det varit... Asma var lite orolig över att jag skulle vara ensam, haha, för det har ju aldrig varit själv...;) Det var ju lite gulligt :) När de hade åkt slängde jag in en maskin tvätt, gick in i duschen och sen åt jag frukost i väntan på att tvätten skulle bli klar. När tvätten var upphängd och väskan packade traskade jag iväg till busshållplatsen. Jag gick nog hemifrån vid halv tolv, så jag var framme i Wimbledon vid tio över något sådant. Jag tog en tur inne i shoppingcentret och förvånansvärt la jag faktiskt ner en del pengar på kläder till mig själv. Men det händer sällan att jag faktiskt sket i det. Det värsta är att större delen av summan gick till H&M, haha. Lite störigt eftersom att jag från början hade planer på att fylla på med kläder från någon annan butik så att jag slapp gå omkring med H&M-kläder hela tiden...:P Jag köpte en present till My som jag måste skicka iväg nu i veckan, och insåg alldeles precis att jag glömde köpa brevpapper, det skulle jag ju också ha så att jag kan skicka iväg alla brev jag lovat... Suck igen. Jaja. När jag kände mig färdig (och pank...) så åkte jag tillbaka hem. Jag blev lite förvånad när jag kom hem, tittade på klockan och insåg att hon bara var tre...? Hur jag lyckades med 30 min buss, besök i minst tre klädbutiker inkl. provrum, en snabb tur in på Boots och, så klart, en runda inne på mothercare. Och allt det innan min beslutsångest över födelsedagspresent till syster och mitt yrande efter någonstans att fylla på mitt Oyster-card. 30 min till på en buss och en tio-minuters promenad hem, och så var klockan bara tre? Jaha, där ser man, man hinner mer på tre och en halv timme än vad man kan tro. Och vad har jag gjort efter det? Ingenting. Nästan i alla fall. Tvättat lite till, fixat mat, bäddat rent i min säng, plockat undan lite och pratat med Asma som ringde för att kolla läget.

Nej, nu ska jag dricka lite te och kanske titta på en film.