Mina stackars ögon

Oj oj oj. Idag mådde mina ögon inte bra... Morgonen började jag och Sami med en timme på badhuset. Det gick bra och ungen kan nu ta sig framåt utan att sjunka som en sten, han ser ut som en hund när han gör det. Men ändå... Det går framåt ;)

När vi var klara kom Asma och Rania för att hämta oss. Vi körde till en park för att ta en promenad och ha lite pick-nick. Vi hade trevligt, men det började bli varmt. Eftersom att Andrew var hemma och försökte måla hallen nere och uppe samt väggarna i trappan kände vi att det var lämpligast att hålla barnen borta så länge som möjligt så vi packade in barnen i bilen och åkte till ännu en park. Denna gången Cheam Park med sin trevliga lekplats. Vid det laget var solen så stark att mina ögon började rinna som bara den, tänkte ju inte på att ta med solglasögon. På lekplatsen fick jag se både det ena och det andra; eftersom att det är ett lite finare område så är det de lite dyrare barnvagnarna så det var ju trevligt att titta på, däremot fick jag också se en mamma som slog sin son för att han kastade sand. Det var mindre trevligt. Jag är faktiskt väldigt glad över att jag hamnat i en familj som inte slår barnen, hade jag gjort vet jag inte om jag stannat kvar... När klockan närmade sig fyra åkte vi hem igen. Sami fick spela PlayStation, mitt beslut faktiskt, annars får han bara spela på tisdagar, men han hade uppfört sig väldigt bra idag så jag tyckte att han förtjänade en belöning. Han kan nämligen vara väldigt gnällig och högljudd annars, han tjatar tills att han får som han vill. Eller ja, inte med mig, men han försöker...

Rania tittade på Hi-5, den senaste favoriten, låtarna snurrar i min hjärna dygnet runt, och jag läste en stund. Kvart i fem kunde vi inte hitta Rania, jag trodde att hon var i köket med Asma och Asma trodde att hon var i vardagsrummet med mig. Vi letade genom huset, kollade alla rum men hon var försvunnen... Till slut hittade vi henne sovande i lekhuset. Japp, hon kan somna var som helst och när som helst, bara hon är trött...

Efter middagen var både jag och mina ögon helt slut så jag gick upp på mitt rum. Läste en stund och sen spenderade jag mer än en timme inloggad på skype och försökte prata med Elin. Det gick sådär bra. Jag hörde henne, men hon hörde inte mig. Jaha, så vi satt där en timme, hon bubblade på, jag skrev svar lite då och då medan jag försökte lösa problemet med min mic. När Skype-hjälpen sa åt mig att det inte fanns något de kunde hjälpa mig med, men att jag kunde köpa ny utrustning i skype-shoppen. Svordomar. Tur att jag pratade svenska (ja, jag svarade klart Elin trots att hon inte hörde, hehe XD) Till slut blev det den vanliga telefonen, som kostar... I tjugo minuter. Jaja, det behövde vi. Tack mamma ;)

London imorgon. Tate Modern antagligen, följt av shopping; brevpapper, frimärken och hörlurar med inbyggd mikrofon. Har dock inte så mycket pengar kvar från förra helgen, men det borde ju räcka...;P

Och mamma, Gustav undrar om du fått din borste än ;)