Vilken smäll!

Aj säger jag bara. Och kanske ett par svordomar därefter. Fy fan vilket sätt att vakna på, min stackars rygg.

Imorse vaknade jag till av att R satt och gnällde efter frukost i trappan, klockan halv sju... Jag som tyckte att det var lite väl tidigt att väcka alla (mig själv inkluderat) lyckades dra mig ur min säng för att gå för att prata med henne. Går ner för halv trappan och sätter mig bredvid henne och säger att det inte är dags för frukost och att hon har två val, antingen kan hon gå tillbaka till sin säng eller gå ner och titta på tv en stund. Hon valde naturligtvis tv så jag börjar resa mig för att gå ner och sätta igång den till henne och lyckas på något vis halka, jag flyger baklänges och dunsar ner i trappan samt kasar ett par steg neråt. Min första tanke var naturligtvis fan, jag har ingen bh på mig, men det försvann snabbt för det började snurra och susa i mitt huvud. Jag lyckades resa mig och inser att jag faktiskt inte kan andas. Trevligt. Jag lyckades ta mig in i vardagsrummet och hör Andrew ropa och fråga vad det var som hände. Rania svarade "She falled down the stairs" något jag hade lite kul åt. Han ropade och frågade om jag var okej och jag stod där och försökte andas. Något svar kom det inte ur mig för jag var upptagen med att försöka få in lite luft i mina lungor. R började klaga över att jag inte satte igång tv:n och Andrew ropade igen och frågade om allt var okej. Till slut lyckades jag få ur mig ett ja, vilket inte var helt sant men det krävdes så pass mycket att bara säga ja att jag kände att det kanske inte var jättebra att säga nej, bara för att sen inte säga något mer alls. R påpekade än en gång att tv:n inte var igång och sen svartnade det för ögonen.

Men det var inte så farligt, lyckades få tag på dörren så jag kunde ta mig till soffan och sätta mig ner. Synen började komma tillbaka med det tjöt rätt bra i öronen och andning var fortfarande inte helt okej. Fast vid det laget var jag mer fokuserad på mitt skenben som gjorde lite ont, råkade skrapa det eller något, haha. Det är väl intressant att något sånt händer och vissa tankar är så otroligt fåniga. Efter ett par minuter i soffan kunde jag andas lite och då också säga ett par saker så jag fixade tv:n till R, böjde och vred ryggen ett par gånger och insåg att det nog inte var något större fel på den och sen gick jag upp på mitt rum och satte på min bh.

Vet inte riktigt vad det var som hände men jag skyller på heltäckningsmattan, som i morse hette "den jävla heltäckningsmattan" ;)

Efter att legat i sängen en timme var jag tvungen att stiga upp för barnen hade varken klätt på sig eller ätit frukost och vi skulle gå hemifrån en halvtimme senare. Fixade frukost till dem men hoppade över all disk. Har insett att det är bra att prata ett språk barnen inte förstår för då kan man svära högt utan att de vet om det. Så nu är det bara att hoppas att Rania inte börjar säga fan, för hon är rätt bra på att fånga ord. Det märkte jag häromdagen när jag nös och hon sa prosit. Jag kunde inte komma ihåg att jag lärt henne prosit så jag blev lite förvånad :O

Så mycket för min perfekta fredag med en massa te och Grey's Anatomy. En kopp te blev det för jag har inte orkat resa mig från sängen sen jag kom hem. Men jag kan nästan andas helt normalt nu, det är lite tungt bara.

Och dessutom har jag fått virus eller något på min dator så det tog en timme att få igång allt så att jag kunde sätta mig och kolla på mina avsnitt. Jag tycker lite synd om mig själv just nu...