Förkylda är vi här, eller jag och Rania i alla fall. Något jag inte nämnde i det förra inlägget. Hon hostar och hostar och hostar, snoret rinner och sen hostar hon lite till. Jag är mest täppt i näsan, något som i kombination med min skena inte är så trevligt för öronen... Men jag står på mig och tänker inte ta nässpray förrän det örononda påverkar sömnen. Än så länge har det gått hyfsat. Men med tanke på hur länge jag lyckats gå sen jag slutade så kommer det nog gå långt innan jag faktiskt rotar fram min Nasin. Även om det väldigt jobbigt lite från och till, det funkar rätt så bra att gråta, för då släpper täppan lite, men man måste istället snyta sig en massa och det känns inte så bra när det är sent och alla sover. För jag kan trumpeta rätt bra, och Asma vaknar för minsta lilla. Fast å andra sidan har jag väckts flertalet gånger av ett ljud som fått mig att kasta mig ur sängen i tron om att det står en katt som hulkar utanför dörren som måste kastas ut. Det har bara varit Asma som hostat, men det har låtit precis som när katterna håller på att kräka. Trevligt va? Förstår att ni tycker om att läsa sånt här. Men så är det ;) Så det kanske inte hade gjort så mycket om jag råkat väcka henne...
Förhoppningsvis går det över snart, men det känns lite jobbigt just nu, för öronen gör ont... Lite kort och bra det här.
Skulle också vilja lägga till att vi igår stod och väntade på bussen i 45 minuter, det var lite drygt. Som Sami påpekade så hade vi faktiskt varit framme innan bussen ens kom om vi gått direkt. Men en sån promenad med en 3-åring som precis håller på att vänja sig av med att sova middag kändes inte så lockande. Väldigt stressande var det att stå där och vänta, för de flesta med barn som åker buss vet hur skoj det är att vänta, tio minuter sen tröttnar dem på att stå där. Dessutom så är det väg på alla sidor om hållplatsen, så det kom ju bilar från båda sidor. Väntan tog slut när det var tio minuter kvar tills att R's lektion skulle börja och vi rusade till en annan hållplats för att ta en annan linje. Vi var framme fem minuter för sent.
fredag 29 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar