lördag 23 januari 2010
Typiskt också...
Nu har det hänt. Ungen har vuxit lite på längden och når nu mitt dörrhandtag, och har även upptäckt detta. Mitt rum är alltså fritt fram att gå in i. Suck. Innan var det så lätt att bara stänga dörren och inte oroa sig, eller bara stänga in sig och låta henne ligga utanför och sparka när jag inte fick lov att släppa in henne för Asma. Men nu kan hon faktiskt öppna själv, så då måste man istället börja prata om att knacka och sånt. Och sen slänga ut henne. Skoj det där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:-) Livet är underbart....
SvaraRaderaSvårt också att börja lära sig när man är sisådär 3 1/2 och inte har behövt fundera över sådant tidigare.
Sköt om ryggen, själv ska jag lägga mig med vetekudden :-)
Sätt en stol under handtaget. :)
SvaraRaderaHaha, har ingen stol som är tillräckligt hög för det... Och dessutom har jag knappt utrymme för en stol på mitt rum :P
SvaraRaderaMen jag har en nyckel till dörren så det går ju att lösa, känns bara så bökigt att behöva låsa...