Trött

Vilken jäkla dag. Efter mitt inlägg innan idag gick det bara nedför. Guud som Sami började krångla och bråka och klaga, huh. Jag fixade lunch, varma mackor med ost, och eftersom att han bara tycker om smält ost (ehh, ja) så såg jag till att han hade så lite ost som möjligt och att den var helt smält. För ärligt talat, jordnötssmör och sylt, varje dag, förstår ni vad jag tänker? Men det gick mindre bra, för han ville ha jordnötssmör... Skrik, tårar och en stund av sparkande på golvet följt av fler tårar. Jag sa att han iaf skulle smaka innan jag fixade något annat, men som det brukar vara med dessa barn så bara lyssnar de inte på vad man säger, hur många gånger man än försöker förklara och prata med dem så är de alltid så upptagna av att skrika och protester att de inte hör. När klockan var tio i ett och det var dags att hämta Rania så gick vi hemifrån, jag med mat i magen, Sami utan. Vi kom till nursery och dörrarna var fortfarande låsta trots att klockan var ett så vi fick vänta en stund. Planerna ändrades lite, för jag orkade faktiskt inte med Sami's gnäll, så vi hoppade över parken och begav oss hemåt efter besöket på skolan.

När vi kom hem sov Rania och Sami höll på att dö. Han låg på köksgolvet, kved en stund, var tyst en stund för att låtsas vara död och sen kved han en stund till. Sen klagade han lite och sen dog han igen. En riktig liten drama queen den ungen alltså...
Jaja, när jag efter lååånga tio minuter började fixa mellanmål så tystnaden han lite. Han fick ett halvt äpple, ett halvt päron (men ville ha ett helt så det kom några tårar till) och två små yoghurtar. Ett lagom mellanmål, det gjorde honom mätt en stund men det var inte tillräckligt mycket för att han skulle hålla sig ordentligt mätt ända fram till middagen. Perfekt. Skulle vilja lägga till att han åt all sin kvällsmat utan att säga ett ord, det ni. Får se om han äter lunch imorgon...

Klockan halv fyra hade alla vaknat, ätit mellanmål och höjt rösterna. Dock tycker jag att jag hanterade situationen rätt så bra faktiskt. Jag skickade upp Sami till hans rum, för att titta på film iofs, men det var jag som sa åt honom att göra det, för att han skulle lugna ner sig lite. Rania tittade också på film. Gissa vilken... Och jag diskade.
Efter en stund kom Sami ner och började tramsa, han tryckte på paus knappen för att människorna skulle frysa och se roliga ut. Detta ledde till att Rania började skrika. Jag bad honom sluta, bad honom en gång till och en gång till och sen stängde jag av tv:n. När jag gick ut i köket satte han igång den igen och jag gick tillbaka för att stänga av. Tillbaka i köket hör jag Rania säga "You're horrible Julia." Haha. Strax efteråt säger Sami, med lugn och trevlig röst, "Rania, Julia isn't horrible. She just doesn't want us to watch tv anymore." Eeh, ja, det var inte alls genomskinligt, haha.

Och jag märker att detta inlägg blev längre än jag tänkt och har hela skolhistorien kvar så det får bli i nästa inlägg... En lika trevlig historia faktiskt...