Första dagen

På riktigt, typ.

Idag är det den första arbets- och nurserydagen vilket betyder att Asma inte är hemma och att Rania är på nursery. Det var jätteskönt och dagen har hittills gått bra. Asma åkte iväg tjugo i sju imorse, Rania vaknade strax därefter och jag steg upp klockan sju när Andrew gick till jobbet. Jag väckte Sami efter att jag fixat mig och gick sen ner för att ordna med frukosten.

När alla tre ätit, borstat tänder, fixat håret och klätt på sig var klockan bara tio över åtta. Ojdå. Så det vara bara att sätta igång tv:n för att ungarna skulle hålla sig sysselsatta medan jag hängde upp tvätten på linan... Tjugo i nio gick jag in i badrummet och upptäckte att Sami's tandborste var torr, hmm... Så jag skickade upp honom för att göra det hela igen, för ärligt talat, hur rena kan tänderna vara när tandborsten inte är blöt? ;) Efter en stunds, jag har borstat tänderna, nej det har du inte, så körde jag med annars blir det inget PS2, och då for han uppför trappan...

Efter det traskade vi iväg, eller ja, barnen sprang och Rania störtade som vanligt, men det gick bra och det slutade med att vi kom dit tio minuter förtidigt så vi fick stå utanför och vänta tills att de låste upp dörrarna, för varför ska man släppa in barn som kommer tio minuter förtidigt, så oförskämt... Suck. Jaja, det hela gick bra, jag spenderade trots allt hela morgonen med att peppa ungen (lyckades tom fläta håret, framsteg måste jag säga) för att Asma och fröknarna sagt åt mig att hon skulle gråta och bråka. De sa också att jag inte behövde oroa mig för det brukade gå över snabbt, nähä, det menar du inte...? För jag har ju aldrig varit med om barn på dagis för... Nej, det är ju inte lätt att veta, men ändå:P Så jag försökte ju vända på det lite eftersom att Rania satt vid frukosten och sa att hon skulle gråta, för de sa ju mamma... Men vi kom in, hon sprang iväg till ett pussel och där stod jag och väntade på ett hejdå, jaha. Men jag var nöjd, barnen hade uppfört sig och det var en lugn morgon. På väg hem ringde Asma för att kolla läget; hon undrade om jag känt mig bekväm med att vara själv med barnen på det viset och om det gått bra. Haha :D

Sami och jag gick hem, han fick spela PS2 i en timme medan jag duschade och hängde upp maskin nummer två. När jag sen skulle dammsuga sa jag åt honom att göra två av sina test, dels för att han inte kan sitta vid tv:n hela dagen och dels för att han inte riktigt tar mig på alvar så jag behövde bestämma något, för även om jag sagt att PS2 var okej så var det ju hans beslut... Jag damsög ett rum och när jag kom tillbaka till köket hade han satt sig vid tv:n igen, endast gjort ett test, och fått näst intill alla fel, vilket kan vara okej om faktiskt inte kan det, men inte när man stressar och bara skriver något. Så det var av med tv:n, tillbaka i stolen, en massa tårar och en kvart senare hade han med min hjälp tagit sig igenom 10-minuters testet i matte.

Nu ska jag laga lunch och hänga upp nästa (och den sista) maskin tvätt. När vi ätit är det dags att hämta Rania och efter det ska vi traska bort till Sami's skola för att titta så jag vet var jag ska hämta honom. Sen blir det nog en tur till lekplatsen, följt av mellanmål.