Jullov i Sverige

Jaha, vad gjorde jag egentligen när jag var hemma över julen? Här kommer en liten lista på allt jag hann med, fast det kommer nog inte bli allt för jag har lite problem med att komma på vad jag egentligen gjorde;

• Jag lyckades träffa nästan alla mina kusiner; 11 av 14 är inte illa. Hoppas att jag inte glömt räkna någon, hehe, för det brukar jag göra...:P
• Tandis besökte jag två gånger, på samma dag.
• Håret klipptes, även K fick gå till frisören för första gången :)
• Jul firades ett par gånger, på julafton tog vi det lugnt hos pappa, vid ett tillfälle satt alla och sov framför tv:n. xD
• Dop gick jag, mamma och de yngsta systrarna på. Väl där visste jag inte riktigt vad jag skulle säga att jag var när folk frågade; kusin till bröderna eller guddotter till mamman? Det fick bli den senare, mindre att förklara...
• Under ett av besöken på Nova var jag tydligen Elins mamma, visste inte riktigt om jag skulle börja skratta eller gråta. Visst, jag hade en bebis i barnvagn med mig, men ändå, så gammal ser jag väl ändå inte ut att vara...?
• Sen var det dags gör pappa att fylla 40. Grattis igen! :) Det firade vi(pappa plus alla barn) med middag på Glorias, jag insåg att bara vi behövde ett bord för sex personer, och det var liksom bara en förälder och inte ens alla mina syskon... Lite läskigt.
• Besök av moster och morbror hade vi sen, och i samma veva fyllde jag år.
• Kalas hade vi ett par stycken, tacksamma var vi för att allt var så tätt inpå att vi inte behövde storstäda mellan varje händelse.
• Nyår firades hemma, även om det bara var jag, Malin och Alvin. Det var trevligt men vi missade tolvslaget, hoppsan! Ähh, bara med några sekunder, men ändå...;)
• Skrubbat vagnar har jag gjort, mögel på en Maclaren, grr... Ni kan inte se det men jag sitter och skakar på mitt huvud. Även Emmaljungan fick sig en ordentlig omgång, efter det var jag lite mer(om det ens är möjligt) anti. Säger det en gång till: Folk, ta hand om era vagnar! De måste städas emellanåt, matfläckar ska bort så fort som möjligt, hjulen måste sköljas med jämna mellanrum (dock inte om vagnen bor ute och det är skitväder, bättre att i så fall vänta...) och de måste faktiskt servas en gång om året (minst). Tänk på det som en bil; vad får man för en begagnad bil som varken tvättats eller servats på tre år? Pengar i soporna är vad det är. Vill man kunna använda vagnarna ordentligt så länge som det är tänkt och dessutom också kunna sälja dem vidare så MÅSTE man ta hand om dem. Annars får man lite pengar och sura människor med begagnade skruttvagnar efter sig. Och vet man att man har en skruttvagn så sälj den inte till någon man känner, ett stort nej.
• Testat problemet folk haft med sina Maclaren har jag gjort. Fast jag använde en morot istället för ett finger, vilket var tur för hade jag stoppat in Klaras finger där hade hon inte haft kvar sin topp längre... Stoppade in moroten, fällde upp vagnen (mesade inte) och en moror utan topp kom flygande. När jag sen fällde ihop vagnen ramlade det ut en mosade morotstopp och lite juice. Illa jag vet, och jag skulle tagit kort. Men grejen är den att jag vänder inte ryggen åt Maclaren för det. Jag undrar bara hur så många barn kommit åt med fingrarna där under hela uppfällningsprocessen, vad har de sysslat med liksom? Men det har hänt och jag har bara en sak att säga; håll barnens fingrar borta när ni fäller upp och låser era vagnar. Det hela går på ett par sekunder och kan göras med en hand (och en fot), den andra handen kan användas för att hålla borta barnet om man är orolig.
• Hela mitt rum gjordes om och istället för sovrum/skräphörna så funkar det nu som sovrum/skötrum/lekrum/barnvagnsförvaringsrum (för det finns inte en chans att Maclaren-vagnen ska flytta tillbaka till boden...). En bättre lösning enligt mig. Och till folk som skakat på huvudet så var det mitt beslut och min planering, som startade redan i Oktober, sa det bara inte högt förrän det var dags...
• Bio lyckades jag och Malin också klämma in på nyårsafton, tack (moster) Malin och Fredrik för biljetter :)
  

Jaha, det var nog det mesta. Kan inte komma på något annat förutom en himla massa besök på både Nova och stan. har säkert glömt något, men som ni kan se så hade jag fullt upp. Sen hade jag en hemresa tillbaka hit som var riktigt jävlig. Men jag kom fram utan större problem...:P

Virusmejl...?

Tänkte bara varna folk. Om någon fått mejl av mig idag som heter något i stil med be your service.a nånting så öppna INTE det. Släng med en gång. De enda som fått mejl av mig idag är Malin och Cill och ni vet vilka. Har fått information om att jag inte lyckats skicka mejl till ett par av mina kontakter (för de adresserna finns inte längre) men jag har inte försökt skicka något. Jag är alltså lite orolig att de virus jag eventuellt har (haft?) försöker sprida sig... Men jag vet inte om det har något med det att göra, lite konstigt bara. Så fall i fall är det nog bäst att ni slänger eventuella mejl från mig som skickats idag och antagligen alldeles precis...

Kallt kallt kallt

Har det varit de senaste dagarna. Regnigt, blåsigt och grått. Idag däremot var solen framme, jättefint väder även om det fortfarande varit kallt. En promenad på 1,5 timme tog jag idag, hur mysigt som helst. Vädret kombinerat med mitt bloggläsande igår fick mig att längta tillbaka hit:

Tack igen till Emma som hittade stället i en guidebok. När du har lite ledig tid får du minsann flyga hit så att du också kan dricka te i fruktträdgården. Hittade tyvärr ingen egen bild från några av gångerna vi varit där, försökte sno från Malins bilddagbok men det gick inte så bra så det fick bli en bild från deras hemsida...

Go Wildcats!

Ska man kolla på HSM ska man göra det i rätt outfit. Eller hur? ;)

Kolla in benen... Var har hon sett det någon stans...?

Snörvel, host och lite sånt

Förkylda är vi här, eller jag och Rania i alla fall. Något jag inte nämnde i det förra inlägget. Hon hostar och hostar och hostar, snoret rinner och sen hostar hon lite till. Jag är mest täppt i näsan, något som i kombination med min skena inte är så trevligt för öronen... Men jag står på mig och tänker inte ta nässpray förrän det örononda påverkar sömnen. Än så länge har det gått hyfsat. Men med tanke på hur länge jag lyckats gå sen jag slutade så kommer det nog gå långt innan jag faktiskt rotar fram min Nasin. Även om det väldigt jobbigt lite från och till, det funkar rätt så bra att gråta, för då släpper täppan lite, men man måste istället snyta sig en massa och det känns inte så bra när det är sent och alla sover. För jag kan trumpeta rätt bra, och Asma vaknar för minsta lilla. Fast å andra sidan har jag väckts flertalet gånger av ett ljud som fått mig att kasta mig ur sängen i tron om att det står en katt som hulkar utanför dörren som måste kastas ut. Det har bara varit Asma som hostat, men det har låtit precis som när katterna håller på att kräka. Trevligt va? Förstår att ni tycker om att läsa sånt här. Men så är det ;) Så det kanske inte hade gjort så mycket om jag råkat väcka henne...

Förhoppningsvis går det över snart, men det känns lite jobbigt just nu, för öronen gör ont... Lite kort och bra det här.

Skulle också vilja lägga till att vi igår stod och väntade på bussen i 45 minuter, det var lite drygt. Som Sami påpekade så hade vi faktiskt varit framme innan bussen ens kom om vi gått direkt. Men en sån promenad med en 3-åring som precis håller på att vänja sig av med att sova middag kändes inte så lockande. Väldigt stressande var det att stå där och vänta, för de flesta med barn som åker buss vet hur skoj det är att vänta, tio minuter sen tröttnar dem på att stå där. Dessutom så är det väg på alla sidor om hållplatsen, så det kom ju bilar från båda sidor. Väntan tog slut när det var tio minuter kvar tills att R's lektion skulle börja och vi rusade till en annan hållplats för att ta en annan linje. Vi var framme fem minuter för sent.

Bakat

Har jag gjort idag, tro det eller ej. Jag som aldrig mer skulle baka, det höll sig länge ;) Gjorde det i onsdags också, blev väldigt sugen på kladdkaka, så jag och R som inte hade något att göra bakade.

I vanlig ordning blev golvet täckt av mjöl, och som vanligt var det jag som lyckats med det och inte R, men det gör inte så mycket. Av någon anledning blir slutresultatet alltid bättre om jag spillt mjöl överallt. Andrew föreslog att jag (om jag inte skulle spilla någon gång) "råkar" spilla lite precis innan jag stoppar in den i ugnen. Något att tänka på.

Igår åkte jag till Sainsburys efter att jag lämnat barnen, jag blev akut sugen på hoummus, intressant... Så jag köpte det, nya badbyxor till S (de han hade var storlek 4 år, genomskinliga och höll på att ramla sönder) och en samlingsbox med tre filmer i. Tänker inte säga vilka för det är pinsamt. Men ni får gärna gissa ;) Det blev en 2-pack med badbrallor som han faktiskt blev väldigt glad över, han bestämde sig också för att jag nog var den bästa Au Pairen de haft, även om jag stängde av datorn och inte lät honom spela dagen innan.

Idag hade jag tråkigt och inget att göra, mer än att vänta på nästa fredag. Efter ett par timmar kollade jag på en promo för nästa Grey's-avsnitt och blev väldigt besviken, så då slutade jag längta till nästa fredag och funderade istället på vad jag ska göra i helgen.

Vilket konstigt inlägg detta blev. Hade tänkt skriva något vettigt, och nåt annat men jag blev väldigt trött helt plötsligt. Har varit igång och pysslat, fixat och städat hela köket rätt så ordentligt (mjölet satte sig överallt) så nu när jag ätit och satt mig ner bara tog det slut. Jag gick in på den andra bloggen och läste igenom alla inlägg från maj, juni och juli förra året. Det var väldigt skoj, skrattade som en tok när jag läste om vår London-resa. Men sen hittade jag hela texten till Carola's evighet, det var mindre skoj för jag fick den naturligtvis på hjärnan.

Hittade också lite citat som jag delat med mig av, och ett par av dem var faktiskt väldigt rolig så jag tänkte dela med mig.

Det första är från en kväll när grannen kom förbi för att fråga om Elin och Sara (som inte var hemma just då) kunde vattna deras blommor när de var bortresta. Vi stod i hallen och pratade när Elin och Shawn (som var på besök) kom in.

Grannen: Ursäkta, men vem är Elin och vem är Sara av er? Elin blev lite paff och tänkte att Sara ju inte var där så hon skulle börja förklara.
Elin: Nej, eller asså... Jag är Sara.
Jag: Nej, du är Elin.
Elin: Va? Oj. Ja, jag är Elin.

Haha, pinsamt Elin...:P Nästa är lite kvällssnack två kusiner emellan. De låg bredvid varandra i Klaras säng och hon väntade på sin välling.

Klara: Har du slutat med välling Ivan?
Ivan: Ja. Klara får sin välling och stoppar in flaskan i munnen. Ivan tittar på henne och fortsätter konversationen;
Ivan: Har du också det?

Hihi, så sött. Nästa kommer från en av mina första dagar här, vet inte om jag lagt upp det eller inte. Konversation vid middagsbordet.

Rania: I don't like chicken.
Asma: You don't?
Rania: No. Säger hon och stoppar in kyckling i munnen. Hon tuggar, tittar lite konstigt och låter lite förvånad. This isn't ice cream.
Asma: No, it's chicken.
Rania: I like it. Sen fortsatte hon äta sin mat.

De sista är nåt Klara sa en dag. Kommer dock inte ihåg sammanhanget, men det var säkert så att hon stod med mig, Sara och Elin och vi pratade om något.

Klara: Jag har nog fått en finne under ögat.

Det tror jag också att hon fått ;)

Det här får räcka för just nu. Har varit jättebloggsugen idag så det kommer kanske mer om en stund. Fast först ska jag nog kolla på lite bilder från tågluffet :P

Au Pair-livet

VARNING - långt inlägg...:P

Tänkte bara skriva lite om hur jag har det så där rent allmänt. Denna bloggen är ju inte direkt en "Au Pair-blogg" utan mer bara en blogg som råkar skrivas av en Au Pair. Men jag vet inte riktigt hur man skriver en Au Pair-blogg, och jag vet inte heller om någon är intresserad över att läsa det. Men finns det någon som läser som har frågor om det eller så så är det bara att fråga.

Oftast får ni läsa om händelser som gjort mig irriterad eller frustrerad. För det är då man behöver skriva av sig. Det är väldigt sällan man sitter och tänker att man kanske ska skriva om sin helt normala händelsefattiga dag. För hur kul är det att för sjuttioelfte gången läsa "idag gick vi hem, åt mellanmål, gjorde läxor och läste böcker". Dagar som varit superjobbiga, när man haft jobbig hemlängtan, bråkiga barn och situationer som man inte riktigt vet hur man ska hantera, då orkar man inte skriva något. Det enda som gör det lite bättre så är långa promenader och kanske ett samtal med någon, men inte bloggen.

Men när något hänt som kan driva mig smått galen, då behöver man skriva av sig lite, så det får ni ta ;)

Hela den här erfarenheten har ju varit som en enda berg- och dalbana rent känslomässigt. Man kommer till ett nytt land med annat språk, och även om man kan språket och förstår språket så är det skillnad på att åka på semester och ställa frågor och faktiskt bo och prata här. Det är frustrerande att inte kunna uttrycka sig precis på det sättet man vill och faktiskt vara tvungen att tänka efter innan man säger något. Men samtidigt så lär man sig så himla mycket så det är ju värt det. Nya människor kan också vara jobbigt, man kommer hit och ska bo med främlingar, har man tur som jag så funkar alla bra ihop, men är det stor skillnad så kan det bli jobbigt. Barnen man ska ta hand om känner man ju inte i början, man vet inte regler, rutiner och hur barnen är, hur de funkar och vad som är bäst för dem. Alla barn är ju olika och innan man lär känna dem så är det svårt att avgöra bästa sättet att prata med dem på, hur man ska göra för att lugna ner dem och hur man ska hantera olika situationer. Men man kommer in i det, till slut älskar man barnen (råkade skriva baren, haha...;) och man känner sig säker i vad man gör och varför.

Det som är värst är ju hemlängtan som kommer och går. Vissa dagar är det enda man tänker "jag vill ha min mamma", jag behöver prata med min syster, jag saknar kompisarna, syskonen, föräldrar och min egen säng. Upp och ner hela tiden, i början var det väldigt jobbigt i längre perioder, men det kom mer sällan. När det gått tre månader och man hade kommit i det hela men inte riktigt insett hur mycket man tycker om barnen så blev det riktigt jobbigt. Något som många Au Pairer upplevt just där runt tre månader, och sen hjälpte det ju inte heller att få en lillasyster som man inte kunde träffa men som alla andra kunde träffa och se. Och lite sved det ju också att kusinen till en av mina bästa vänner visste om att hon var född innan jag gjorde det. De dagarna var nog ett par av de värsta. Men så kom man hem och hälsade på och då kändes det lite bättre. Lite får man nog titta på hur ens situation hemma ser ut, för mig har ju syskonen och kusinerna alltid varit högst på listan. Det har varit viktigt för mig att träffa dem och var med dem och det har jag försökt göra så ofta som möjligt, så att sen åka iväg såhär blir jobbigt. Och att ha en 3-årig syster som frågar en varför man måste åka iväg och hur mycket hon saknar en, sånt är jobbigt att lyssna på, även om man vet att det här är något som jag måste göra för mig.

Har inte riktigt koll på vad jag skrivit, men jag hoppas att det inte blir för rörigt, för jag kommer inte orka gå igenom hela texten, hehe ;) Och jag vet att jag hoppat lite från att skriva ur mitt perspektiv och rent allmänt, men skit samma.

Sen kom jag tillbaka och hoppade in i jobbet som inte längre känns som ett jobb, det bara är så att man råkar få betalt för att ta hand om barnen som man plötsligt inser att man älskar. Rutiner finns, barnen börja testa en på helt andra sett vissa dagar är jobbiga. Men så är det ju med barn, ibland bråkar de med varandra, ibland trotsar de och ibland är de hur söta som helst. Och även om dagarna kan vara jobbiga så trivs jag hur bra som helst, för det ger mig något att jobba med, hjärnan jobbar på och man utvecklas och lär sig tillsammans med barnen. Hade det varit två barn som bara satt lugnt och stilla, aldrig bråkade och gjorde precis det man bad dem om så hade jag nog blivit lite orolig, och dessutom hade det varit jättetråkigt. Att komma in och se hur barnen är, hur situationen ser ut och veta eller komma på något som kan göra situationen lite bättre är något jag tycker är roligt.

När det var dags att åka hem nästa gång kändes det nästan lite jobbigt att åka ifrån barnen här, över jul och så. Man skulle hem och träffa folk man var tvungen att åka ifrån igen. Att vara hemma var roligt men jag saknade barnen. Sen var det dags att åka tillbaka och det var det hittills jobbigaste. Den första veckan mådde jag inte bra alls, ville verkligen inte vara här utan bara åka tillbaka hem och skita i allting. Igen, en sådan situation som inte nämndes här för det var för jobbigt just då. Men med lite hjälp av mamma och Malin så kändes det lite bättre och jag kom lite förbi den tröskeln och det började gå uppför igen.

Att vara här och gå igenom detta har dock varit en bra erfarenhet. Jag känner mig långt ifrån klar och vill inte riktigt tänka på när det är dags att åka hem igen, men det kommer. Allting har och är värt allt som är jobbigt, för jag har träffat nya människor, jag har fått uppleva nya saker och inte bara en men två nya kulturer. För att inte tala om de två barnen som jag är helt galen i. Så även om jag sitter och skriver om när saker varit jobbigt så är inte det så jag ser på det hela, det är inte så min upplevelse och mina dagar ser ut i helhet. För det är roligt och de positiva överväger definitiv det negativa. Det var nog det jag ville få fram ;)

Mycket mer sånt här snack kommer det nog inte bli, men jag tänkte bara dela med mig lite av mina tankar och hur det är :P