'Full dress & technical rehearsal'

Förra söndagen lyckades jag bli lurad till att jobba. Okej, inte riktigt, men jag kunde inte riktigt säga nej. Så därför steg jag upp klockan åtta för att åka med till teatern där Rania ska ha sin dansshow på lördag.
Asma, Andrew och Sami skulle på en konfirmation i Essex (det tog dem fyra timmar att köra dit...) så jag skulle hjälpa till med Ranias rehearsal(ni får ursäkta det blandningen av svenska och engelska men jag kan faktiskt inte komma på vad det heter på svenska...). Något jag egentligen inte hade något emot, för det är jag som ska vara med henne bakom scenen på den senare showen på lördag så att Asma kan titta. Jag hade dock inte riktigt koll på hur en sådan tillställning kan gå till.

Tanken var att Asma skulle åka med och vara med oss ett tag, hon skulle visa mig vad ungen skulle ha på sig, när och så visare. Hon skulle stanna till tolv, ett och sen åka för att hämta upp Sami och Andrew. Så jag steg upp klockan åtta på morgonen och var på teatern tio. En timme senare stack Asma iväg för att köpa lunch till mig och kaffe till oss båda, vid det laget hade de inte ens skickat ut första gruppen dansare. Det tog en timme för henne och när hon kom tillbaka lämnade hon snabbt av grejerna och försvann.
Jag var inte så glad vid det laget. Dels för att jag faktiskt inte hade en aning om vad jag pysslade med och dels för att jag satt där helt själv i den galna situationen. Kändes lite som att jag hamnat mitt i en av de skönhetstävlingar för barn man ibland får se på tv. När klockan var ett ville Rania gå hem, det ville jag också. Men det kunde vi ju inte så det var bara att ge ungen lite godis och sen fortsätta. Kände flera gånger att jag bara ville ta våra saker och gå. När klockan var tre hade ett par mammor tröttnat och gått hem med sina barn. Det förstår jag, showen är beräknad att ta två timmar, så det var inte många som räknat med att sitta på sina rumpor i fem timmar och stressa.
När det var dags för sista numret fanns det väldigt få barn som faktisk ville gå ut på scenen igen. Det förstår jag, 4-åringarna är för fasen med i fem. Jag mutade med godis och fick till slut ut Rania så att hon kunde göra sin lilla dans.

När klockan var fyra var allt färdigt men vi fick inte gå. Istället blev vi utkallade till scenen så att hon som är ansvarig för det hela kunde skälla ut alla föräldrar. Det var trevligt.
Hon sa också att de ändrat så alla barn behöver vara där halv tio på lördag för att gå igenom det hela en gång till. Det betyder alltså att de har en genomgång halv tio till halv tolv. En show halv två till halv fyra och en mellan sju och nio. Precis som många andra reagerade jag och började protestera, hälften av barnen som är med är under åtta. De kommer vara helt slut!
Men det var naturligtvis fånigt, de kan lätt hålla igång till elva på kvällen, de går går ut och dansar ändå, ta med lite godis. Det är klart, men vill vi verkligen utsätta barnen för det...? De är fyra år gamla. Suck.

Efter det tog jag och Rania bussen hem, duschade, åt och tittade på en halv film. Jag lyckades hålla henne vaken till halv åtta, det var dock inte lätt på slutet. Sen sov hon i sin egen säng tills att jag väckte henne kvart i åtta nästa morgon.

Kommer bli skoj på lördag, ehe host ;)