Show time

Okej, lördag, huh. Det var en full dag förra veckan. Planen var att Asma skulle stiga upp med Rania på morgonen och åka med henne till teatern för sista genomgången så att övrigt folk kunde få sova. Sen skulle de komma hem, vi skulle äta lunch tillsammans och sen ta oss till teatern igen.

Klockan två skulle jag, Andrew och Sami titta på hennes show medan Asma och hennes kompis' dotter Mona skulle hjälpa henne bakom scenen. Middag skulle vi äta hemma innan sista showen började klockan sju. Då skulle jag vara med R bakom scenen så att Asma och Mona kunde titta på henne.

Istället väcktes jag halv åtta av att Rania skrek som en galne jag-vet-inte-vad. Så pass att jag till slut fick stiga upp för att gå ner och prata med henne. Hon ville inte ha strumpbyxorna på sig, jag sa att det gick bra men utan dem får man inte gå ut på scenen och dansa. För fröknarna kommer säga tyvärr, du har inte rätt kläder på dig. Då blev hon tyst och satte på sig sina outfit så att de kunde åka iväg.

Lunchen hann vi inte riktigt med, jag fick slänga ihop lite mat till Rania som hon kunde sätta i sig medan jag flätade håret. Mona sminkade henne och sen åkte vi iväg. Eller jag fick inte plats i bilen så jag fick bussa, men det gjorde inte så mycket. Var mindre skoj när jag skulle hem igen och det regnade i en halvtimme, från det att jag kom till hållplatsen tills att jag steg på bussen ;)

Rania var naturligtvis jättesöt, precis som alla andra små flickor som försökte hänga med :P

När vi kom hem på eftermiddagen gick jag in på svt.se och tittade på bröllopet. Rania sov, vi åt och sen bar vi oss av igen.

Asma och Mona kände att de behövde visa alla kläder och berätta när hon skulle ha de olika kostymerna. När jag rättat dem två gånger om vilken ordning de skulle på och påpekat det faktum att de satt på hennes kjol bakochfram i ett nummer så gick de över till att berätta hur stressigt och svårt det var. De var ju två stycken på ett barn så de tyckte lite synd om mig. Jag skickade iväg dem och fortsatte med mitt.

Precis innan det hela började kom en fröken ner och sa att de hade för få personer som kunde hjälpa de mindre barnen upp och ner för trappan som leder till scenen. En mamma sa att hon kunde hjälpa till om någon hjälpte hennes dotter med klädbytet. En mamma erbjöd sig och det hela började.
Efter första numret fixade jag snabbt färdigt Rania och insåg att mamman som skulle hjälpa lilla Emily inte riktigt hann med så jag erbjöd mig att ta över. Så genom hela showen satt jag själv (grr Malin ;)) och hade tråkigt, utom när jag bytte kläder och tryckte in lite mat i munnen på Rania och Emily. Det var lite stressigt kanske, men inte så farligt, hann ju faktiskt med två barn själv ;-) Fortfarande vansinne, men okej. Alla flickor hade roligt och det är ju huvudsaken.

När jag kom hem var jag helt slut, och ville inget annat än att sova. Men istället fick jag för mig att jag var tvungen att titta mer på bröllopssändningen samt facebook-chatten (?) på svt.se, det var lite intressant att se vad folk hade att säga om allt. Helt slut var jag sen när jag fick somna. Inte för att jag lyckades göra det, eller lyckades sova så bra, men ändå ;)