Trevliga dagar - med vissa undantag

Så dålig jag varit med bloggandet på sistone. Beror mest på att vi haft så trevligt väder att vi spenderat i stort sett varje eftermiddag ute. Vi har varit i parken så länge vi kunnat, utom i torsdags då för då har vi ju simningen, så när vi väl kommit hem har vi stressat med läxor för att hinna klart med dem. Lite störigt är det ju att man inte ska kunna lägga en enda dag i veckan då man kan vara iväg utan att fundera på läxläsning. På torsdagar gör Sami sina läxor i omklädningsrummet medan Rania simmar...

Jaja, fint väder, parken och roliga barn har hållit mig borta från bloggen denna vecka. Det plus en 3-åring som av någon anledning denna vecka börjat sova konstigt och bajsa på sig igen. Jag förstår inte varför. Vi har inte ändrat på något alls, utom att tagit bort två sova middag-dagar. Så hon har sovit tio minuter mitt på dagen tre dagar i veckan, lagt sig klockan åtta och ändå vaknat minst en gång under natten och sen för dagen vid halv sex sex på morgonen. De senaste veckorna däremot har hon sovit 19.30 - 07.30 plus tio minuter runt halv två-tiden mitt på dagen. Varje natt i sin egen säng utan protester och utan att vakna mitt i natten för att hoppa över till någon annans säng. Vi hade till slut hittat ett mönster som funkade. Så varför de denna vecka blivit knäppt vet jag inte, hoppas bara att det inte håller sig.
Bajsat i trosorna har hon gjort två gånger denna vecka, ena gången la hon pussel i vardagsrummet och andra gången var vi i parken. Den gången i parken frågade jag henne varför hon inte sa något, svaret jag fick var för att hon inte ville gå hem. men hem fick vi ju gå ändå, eller bussa gjorde vi för vi var i en park en bit bort. Så jag fick dra med en stinkande 3-åring och en tjurig och besviken 8-åring från parken efter tio minuter där. Hem kom vi en timme senare så ungen hade naturligtvis ont. Det var inte så farligt när jag duschade av henne, men efter en halvtimme gick hon och kisade och då brände det till ordentligt så ungen bad om att få gå och lägga sig. Tyckte lite synd om henne men hoppas lite att det ska få henne att inse att det kanske är bättre att säga till istället för att bara göra det i trosorna.

Idag har jag varit på Primark och shoppat loss för £25. Orkade inte prova några kläder så jag bara tog ett par jeans (alla jag redan har är trasiga...) och chansade. Kan säga att det var en trevlig överraskning när jag kom hem och drog på dem, passar perfekt och är hur sköna som helst :) Har dock inte kollat i nån spegel än (ville inte gå ner och spegla mig framför gästerna...) så jag vet inte hur de ser ut, jag kanske ser jättefånig ut. Men jag orkar inte bry mig om det, för de är hela och bekväma så de kommer användas i vilket fall som :P Skor blev det också, för två pund, kändes lagom.

Au pair sökes!

Det här blir ett kort inlägg... Tänkte bara höra om det finns någon som är intresserad eller känner någon som kanske kan vara intresserad av att vara Au Pair här när jag åker hem i sommar.

Som antagligen alla vet så finns här två barn, en mamma och en pappa, vi bor i ett litet hur med små sovrum (höll på att skriva bedrooms;) och vi befinner oss alldeles utanför London, tillräckligt nära för att säga i...;)

Fick i uppgift att höra efter och kanske fråga någon jag känner om de är intresserade av att komma hit, men jag känner knappt något folk i den åldern. Men det finns kanske någon som gör det?

Dagarna kommer de lite annorlunda ut mot hur mina gjort, dels för att de redan nu ändras pga olika saker jag kommer ta upp inom den närmare framtiden (förhoppningsvis) och dels för att båda barnen kommer gå i skolan mellan 8.45 och 15.15. Lite kortare arbetsdagar alltså... Jag kommer åka tillbaka till Sverige när skolorna slutar i slutet av juli och nästa person behöver komma strax därefter. Inget datum är helt bestämt än, och lite utrymme för justeringar finns, men det är viktigt för familjen att Au pair:en kommer och är här under lovet. Något jag tyckte var jobbigt i början för dagarna blev så långa och intensiva, men jag var väldigt glad i efterhand för jag kom snabbt in i det och lärde känna familjen och framförallt barnen. Hade sen inga problem med att se när de försökte köra med mig när vi var själva de första gångerna ;)

Tror inte Asma och Andrew förstått vad de gett sig inpå när de frågat mig hjälpa till att hitta någon, för det kommer inte finnas en enda människa som jag anser är tillräckligt bra för detta ;) Skulle lätt kunna välja bort någon om personen i fråga är fjortissminkad...:P Haha. Men jag ska försöka att inte vara för negativ...;)

Men som sagt, om någon känner någon som skulle kunna vara intresserad (eller vill ha mer ordentlig information) så kan ni ge mig en mejl-adress eller be dem skicka ett mejl så fixar vi det.

Okej, det blev inte så kort, men det tog inte så lång tid att skriva så det går kanske snabbt att läsa...

För kort lov?

Dags för en uppdatering kanske. Så snabbt veckan gått, mycket att göra och mycket att tänka på, vilket var bra för då fanns det inte lika mycket tid att vara deppig på.

Kom hem i söndags, allt gick bra, men det vet nog de flesta vid det här laget. Förutom bilolyckan som hindrade bussen från att komma framåt när jag åkte från Heathrow. Fick kämpa lite med gråten där, för jag skulle av på nästa hållplats och olyckan hindrade bussen från att köra sin vanliga väg, så jag var inte säker på om jag skulle komma rätt eller inte. Men det löste sig.

Det första Asma sa när hon kom hem från jobbet i måndags var:

"Five weeks and four days!"

Jag och barnen tittade lite på henne innan hon fortsatte att glatt berätta att det var så kort kvar till påsklovet, haha xD

Lovet var nog lite för kort för alla inblandade, ett par dagar till hade inte varit helt fel ;)

Och vad har hänt i veckan som fått skallen att snurra? Det största var nog beskedet om kusin Emils brutna lårben. Msn:ade med Anja ett tag på kvällen medan Emil opererades. Var dock tvungen att lägga mig efter ett tag, för det började bli sent och jag skulle ju upp med barnen dagen efter. Jag lyckades tom somna, men mycket sömn blev det inte. Vaknade massor av gånger under natten. Lite väl mycket för hjärnan att processa i sömnen kanske... Var lite lagom trött dagen efter ;)

Senare i veckan kom jag till nursery och fick veta att två (vaccinerade) barn fått påssjuka. Trevligt besked...

Fint väder har vi också haft; solsken och fågelkvitter. Promenader utan vantar osv... Avundsjuk någon? :D Vi har varit ute mycket, vi spenderade nästan två timmar i parken en dag efter skolan en dag. Dock har det regnat lite så vi var lite lätt leriga när vi kom hem, särskilt R som rullade på gräset fram och tillbaka. Den rosa jackan var med andra ord brun när vi kom hem ;)

Lundmyr of Sweden

Egentligen inte denna blogg jag brukar göra sådana här inlägg på, men jag var tvungen...;)

Såg en bild på Heidi Klum och hennes yngsta dotter för en stund sen. Kan vi alla se vad det står på rumpan...? :D

Blir lika tokig varje gång jag ser en kändis använda svenska barnprylar, fråga mig inte varför, det bara är så...;) Blev lika galen när jag såg Julia Roberts och Henry med en mössa från Polarn O. Pyret :P Skitcoolt liksom, host...xD

Då var det dags igen

Eller fortfarande ska man kanske säga. Men det är den första dagen hon är hemma från nursery. Rania vaknade klockan tre imorse, för att hon hade ont i örat. Dock inte samma öra som för några dagar sen utan det andra. Asma var vaken med henne tills att hon stack till jobbet klockan sex, sen tog Andrew över i en timme och sen kom jag ner så att han kunde sticka iväg. Rania lugnade ner sig lite och jag gav henne paracetamol som läkaren skrev ut till henne när hon hade ont i det andra örat. Frukost ville hon inte äta och trött var hon, vilket inte vad så konstigt med tanke på hur länge hon varit vaken och inte ätit något.

Grannen tvärs över gatan kom förbi på väg till skolan så att Sami kunde gå med dem så att jag slapp gå ut med Rania. Jättesnällt av henne, sådär så jag får lite skuldkänslor när jag tänker på det. Tycker fortfarande det är lite jobbigt att hon hämtade Sami den fredagen jag behövde flög till hem första gången... Men skit samma, tror faktiskt inte hon bryr sig med tanke på att hon ändå går till och från skolan med sina barn. Hon erbjöd sig också att hämta hem honom, så det sa jag att hon gärna fick.

Rania somnade vid halv nio och sov i ett par timmar. När hon vaknade hade hon feber. Vi satte oss i soffan och kollade på en film medan hon hinkade i sig saft. Hon fick mer paracetamol vid halv tolv och lyckades få henne att äta fyra små yoghurtar och ett digestivekex. Inte den bästa maten kanske men efter en halv dag och fortfarande inget i magen så plockade jag faktiskt fram kexen... Påfyllning av saft och vatten och lunch till mig själv. Hon kollade på barnkanalen en stund, drack lite vatten och sen slocknade hon igen. Vaknade efter en kvart och började gråta, efter en liten stund lyckades jag lista ut att hon behövde kissa. Samtidigt ringde Asma men jag hann inte svara, sen ringde hon på mobilen som låg i köket... La Rania i sin säng och hon somnade om med en gång igen. Får se lite hur hon är sen men kändes fortfarande varm när hon vaknade för sin kisspaus..... Har idag pratat med Asma fem gånger och Andrew två. Dessutom skickar jag hela tiden sms för att uppdatera och för att minska på samtalen. De frågar varje gång om Andrew kanske ska komma hem och ta henne till läkaren. Men vad ska han säga? Ge henne paracetamol, se till att hon dricker och håll lite koll. Förstår inte riktigt den här stressen med att hela tiden åka till doktorn för att varje gång få samma svar; att de faktiskt inte finns något mer att göra än det vi redan gör. Dessutom har de aldrig tid före klockan fyra så varför åka hem nu? Men det är klart, de är oroliga...

Mardrömmar

Huh, vilka mardrömmar jag haft den senaste tiden. Varje gång är det ett eller fler av barnen som försvinner eller glöms bort i bilen när det är minusgrader ute.

Vet inte om jag skrev om när jag drömde att Sami försvann. Jag och barnen var ute och gick, vi var på väg till bussen för att sticka till simningen. Det började bli mörkt och vi gick vid den stora vägen, trafiken var helt galen, bilar överallt så det gick knappt att korsa. Jag hade ett barn i varje hand och sen helt plötsligt försvann Sami. Han var bara borta, försvann in i trafiken någon stans. Hjärtat bankade, jag rusade runt och det var inte det lättaste med en 3-åring kvar i andra handen. Helt skakig var jag när jag vaknade.

Inatt hade jag också en intressant dröm som inte började så konstigt. Jag, mamma, Elin, Klara, Tilda och Otto åkte iväg för att handla någon stans (?). VI parkerade bilen, jag tog ut Otto och vände mig om. Precis där stod en barnvagn (en Orbit Toddler Stroller för att vara exakt) som var till salu. För 50 kr! Helt ny och jättefin var den. Så jag och Elin stod ett tag och försökte övertyga mamma om att köpa den, för det var ju korkat att inte göra det, särskilt med den prislappen. Till slut lyckades jag och vi stoppade Otto i den vagnen och sen gick vi iväg. Efter en timme eller två inser jag och Elin att vi glömt både Klara och Tilda i bilen, ute på parkering i minusgraderna. Mamma hade traskat en bit bort med Otto och hade inte en tanke på dem. Så fort vi inser det så börjar både jag och Elin att rusa, lång tid tog det att komma fram till parkering. Helt förstörda och oroliga var vi när vi sprang med bilnyckeln i högsta hugg, så Elin som höll i nyckeln såg inte isen och halkade. Nyckeln flög och gick sönder när den landade så vi kunde inte använda den när vi väl kom fram till bilen. Klara hade somnat fortfarande fastspänd i sin stol, medan Tilda var vaken. Dock var hon inte ledsen utan mer bara väldigt hängig, kallt som det var. Både jag och Elin började banka på rutor och slita i dörrar för att komma in och få ut dem, just då var det liksom liv eller död som gällde. Vi blev dock snabbt avbrutna av en polis som kom och tog tag i oss för att vi stod och misshandlade någons bil. Vi började skrika och efter en lång stund så fick vi honom att titta in i bilen på flickorna som satt där och han hjälpte då oss att bryta oss in. Jag plockade ut Tilda och Elin Klara som lyckats hålla sig varm i sin Po.P-overall. Tilda var lite kall men hon satt ju i sin BundleMe så det var inte så illa. Men usch så jobbigt det var att bara rusa, inte veta och inte heller kunna komma fram eller in till barnen. Den senare drömmen slutade ju okej, men ångesten satt ändå kvar när jag vaknade...

12 dagar

Nu är jag snart i Sverige igen. Bara tolv dagar kvar sen bär det av, så snabbt tiden går...

De senaste dagarna har vi som sagt varit förkylda, vilket är lite trevligare än kräksjuka. Tycker lite synd om er där hemma som har en nästan helt frisk 3-åring som inte aktiverats tillräckligt... Rania har varit lite sämre nu och klagar över öronont, något jag igår inte trodde att hon faktiskt hade, men efter natten mellan igår och idag så är det helt tydligt att något inte är helt rätt. Öroninflammation trodde Asma men jag kunde konstatera ganska snabbt att det inte var det, troligare att förkylningen och den täppta näsan skapat tryck när hon legat ner i sin säng... Varken jag, Asma eller Rania har sovit inatt så Asma stannade hemma idag för att sova. Rania lämnade jag lite tveksamt till nursery, men det hade gått bra. Hon har varit trött och hängig och har i helgen plus idag suttit på mig som ett plåster. Så fort jag visat mig har hon kastat sig ur armarna på den person hon varit hos och slängt sig över mig. Julia är tydligen bäst för tillfället, vilket inte hjälper på natten när Asma är med henne... Andrew tog henne till doktorn för ett par timmar sen och även han sa att det inte var öroninflammation...:P Asma blir lika imponerad varje gång jag säger att det inte är något fel, och läkaren säger samma sak. Men om barnet kan lugna ner sig direkt och inte längre ha ont i öronen efter att hon fått ett kex och önskad film så är det nog inte så allvarligt... Eller vad tror ni? ;)

Något positivt med att Asma var hemma och gömde sig på sitt rum var att hon kunde uppleva hur barnen när de uppför sig och är trevliga. Även om hon inte hörde allt och faktiskt kunde se dem. För de hade ingen aning om att hon var kvar i sin säng så de började inte tramsa och skrika och grejer. De klädde själva på sig sina kläder, borstade sina tänder och gick ner för att äta frukost. Lugnt och stilla var det. Hon hörde Sami fråga mig något, och då även svaret som var nej, du får inte spela PS2 idag, och han sa inget mer. Det faktum att han accepterat svaret och fortsatt med sina sysslor utan att slänga sig i marken och gorma var hon väldigt imponerad över. Hehe ;) Bara det faktum att han frågat var otroligt, hade det varit den förra Au pairen så hade han tydligen bara sagt att han skulle, och hade han fått ett nej (vilket var tveksamt) så hade han tjoat och protesterat rätt så ordentligt tills att han fått sin vilja igenom. Vid såna tillfällen känner man sig faktiskt väldigt nöjd med sig själv, för att inte tala om stolt över Sami som faktiskt lyckats göra en sån vändning. Visst, han kan fortfarande försöka, och det händer att han börjar skrika innan jag hunnit säga färdigt det jag skulle säga, men vi jobbar på det och pratar igenom det varje gång det händer, små steg...

Att han testar när Asma är hemma är alltså något han alltid gör, och det har jag sagt till henne. Det har hänt ett par gånger att han blivit skogstokig när vi kommit hem på eftermiddagen och hon varit hemma. Då han varken gjort läxor eller ätit mellanmål. För han har gått till Asma och hon låtit honom kommit undan med en massa saker. Nu däremot säger hon jag vet inte, fråga Julia, så får han snällt komma till mig så får jag bestämma vad som ska göras. Vilket funkar väldigt bra för då måste han lyssna :) Idag hämtade jag honom själv, vilket var otroligt skönt, att kunna gå iväg själv liksom, och så var det bara till skolan, haha, men ändå. Så på väg hem pratade vi och jag sa att Asma var hemma, men det betyder inte att du kan hoppa över allt och börja tramsa för jag vet att du kan vara jätteduktig. Jag berättade även att Asma varit väldigt imponerad över hans bra beteende på morgonen (något hon själv är lite dålig på att tala om för honom...) för det sa hon till mig. När vi sen kom hem var det inte ett dugg jobbigt som det annars varit. Sami höll sig lugn, han åt mellanmål, gjorde sina läxor och sen satte jag med honom och gjorde en av testen Asma vill att han ska göra varje dag. Det är nämligen så att han är rätt duktig på att stressa upp sig själv när han gör dem och inte fattar riktigt, så han behöver lite hjälp som inte är något som säger nej, nu gjorde du fel typ hela tiden... Sen gick han in i duschen utan för mycket krångel, han försökte dock lura Asma att jag sagt att han inte behövde duscha, men den gick inte. Jag har ju öron...

Sen var det faktiskt frid och fröjd tills att det var dags att äta, och den diskussionen tar vi en annan gång om ens alls, för jag blir lika irriterad varje gång jag tänker på det. Förstår bara inte varför de (A&A) inte gör något åt saken när de både vet och ser att något måste ändras. De vet mycket väl om att barnen äter utan problem och gråt när jag är själv med dem, eller till största delen, de är ju fortfarande barn... Men vi slipper i alla fall tårarna.

Sen satte vi oss allihopa i vardagsrummet och kollade på HSM3, fast Andrew och Rania åkte till doktorn efter halva, en ändå...;)

Nu blev det lite prat om Sami, vilket set varit lite snålt med som någon påpekat, men finns där en 3-åring med i bilden som man faktiskt spenderar mer än halva dagen med så brukar de också finnas mer historier kring det...